Kristus skall aldrig överge den själ för vilken han gett sitt liv. Vår själ kan lämna Herren och överväldigas av frestelse, men Kristus kan aldrig överge den själ, för vars återlösning han gett sitt eget liv. Om vi för ett ögonblick begåvades med långt djupare andlig klarsyn än vi nu har, skulle vi se människor som är förkrossade i motgångar och sorger, tyngda av livets bördor och stundom färdiga att ge upp kampen. Men samtidigt skulle vi också se änglar som kommer dessa prövade människor till mötes för att ge dem hjälp och tröst. Himmelens änglar driver tillbaka de onda härskaror som omger den kämpande själen. Och den strid som utkämpas mellan dessa båda härar, är lika verklig som en strid mellan jordiska arméer. Själens eviga öde beror på utgången av denna andliga strid. Lika mycket som till Petrus är dessa ord riktade till oss: »Satan har begärt att få eder i sitt våld för att sålla eder såsom vete; men jag har bett för dig, att din tro icke må bliva om intet.» — Luk. 22:31, 32. (Joh. 3:16). Gud skall inte lämna oss att ensamma utkämpa striden mot sin och människors store motståndare. »Se», säger han, »jag har givit eder makt att trampa på ormar och skorpioner och att förtrampa all ovännens härsmakt, och han skall icke kunna göra eder någon skada.» — Luk. 10:19.