När en människa har en dömande anda, nöjer hon sig inte endast med att utpeka vad hon anser vara fel hos sin broder. Om hon inte på ett milt sätt lyckas få honom att göra såsom hon anser att han borde, använder hon sig av tvång. Så långt det står i hennes förmåga, söker hon tvinga den andre att handla i överensstämmelse med hennes egna idéer om vad som är rätt. På det sättet handlade judarna på Kristi tid, och sedan dess har den kristna kyrkan så snart Kristi kärlek har skjutits i bakgrunden, handlat på samma sätt. När kyrkan känt att kärlekens kraft inte varit vad den borde, har den sökt tillägna sig politisk makt för att därigenom inskärpa sina dogmer och påtvinga människor sina stadgar. I detta förhållande finner vi hemligheten till uppkomsten av alla religionslagar och till alla förföljelser som ägt rum genom tidsåldrarna.