De försök som genom tiderna gjorts att genom egna gärningar vinna frälsning har föranlett människor att ställa upp en rad egna krav som värn mot synden. När de finner, att de i egen kraft inte förmår hålla Guds lag, uppfinner de egna bud och stadgar för att tvinga sig själva till lydnad. Resultatet av detta blir ett gudsfrånvänt sinne och en förstärkning av det egna jaget. Guds kärlek drivs från hjärtat och som en naturlig följd därav förbleknar också kärleken till medmänniskorna. Den som hyllar och följer ett system av mänskliga förordningar och föreskrifter leds oundvikligen in i ett hårt dömande av dem som inte kan efterleva det. Den själviska och småaktiga kritikens anda kväver alla ädla känslor och gör människan till en övermodig domare och en föraktlig utforskare av andras liv och omständigheter,