Välsignad är den själ, som kan säga: "Jag är skyldig inför Gud, men Jesus tar Sig an mitt fall. Jag har överträtt Hans bud. Jag kan icke frälsa mig själv, men jag sätter all min lit till det dyrbara blod, som blev utgjutet på Golgata. Jag är förtappad på grund av Adam, men återlöst tack vare Kristus. Gud, som älskade världen så högt, att Han gav den Sin enfödde Son, för att dö, vill inte låta mig gå förlorad, när jag omvänder mig och ångrar av hela mitt hjärta. Han tittar inte på mig, ty jag är ovärdig, utan Han ser på Sin Smordes ansikte och lyssnar till min Talesmans försvar, Honom, som dog för mina synder, så att jag genom Honom kunde bli rättfärdig inför Gud. Genom att se på Honom, skall jag bli förvandlad till, att likna honom. Jag kan icke förändra mig, utom genom att få del av Hans nåd, som endast är godhet, rättfärdighet, barmhärtighet och sanning. Men genom att se på Honom, skall jag få del av Hans anda och Ande och förvandlas till Hans avbild." . . . Det hjärta, som är fyllt med Kristi nåd, bevisar det genom sin frid och glädje; och där Kristus bor, blir själen renad, upphöjd, förädlad och förhärligad.