De, som har rest sig upp {ur dopgraven}, för att vandra med Kristus i ett nytt liv, är Guds utvalda. De står heliga inför Herren och erkänns av Honom som Hans älskade. Som sådana, äger de en högtidlig förpliktelse, att kännetecknas av ett ödmjukt sinne. De skall iföra sig rättfärdighetens klädnad. De skall skilja sig från världen, från dess anda och skick, och de skall uppenbara, att de lär sig av Honom. ... Om de inser sig ha dött med Kristus; om de håller doplöftena, förmår världen ej, att locka dem på villovägar, så att de förnekar Kristus. Om de lever Kristi liv i denna värld, har de fått del av den gudomliga naturen.