Hanoks rättfärdiga leverna stod i skarp kontrast till den onda omgivningens. Hans fromhet, hans renhet, hans osvikliga rättskaffenhet var en frukt av hans vandring med Gu, medan världens ondska var frukten av deras vandring med mänskosläktets förvillare. Det har aldrig förekommit och skall aldrig förekomma en tidsålder, under vilken det moraliska mörkret kommer att vara lika ogenomträngligt, som då Hanok levde ett liv i oklanderlig rättfärdighet.