Av Daniels och hans vänners exempel i Babylon kan vi se, att det är omöjligt att uppnå det ideal, som Herren vill, att Hans barn skall nå, och samtidigt hålla sig till en lättsam och behaglig religion, som utesluter de rätta principerna och inrättar sig efter omständigheterna. De unga, som vill tjäna Himmelens Gud, kan inte ge sig hän åt världsliga nöjen, äta försvagande läckerheter, eller inta starka drycker, därför att det erbjuds dem av denna världs ansedda och rika människor, som de är rädda för, att de skall kränka dessa, genom att avvisa deras vänlighet. De må mena, att det har visats dem en särskild ära, och att hövligheten kräver, att de tar emot den gunst, som visas dem; men troheten mot Gud måste gå före allting annat, och fruktan för, att kränka Himmelens Herre måste vara det avgörande för en kristen. Kungen av Babylon ansåg, att han visade Daniel och hans vänner stor gunst; men de hyste större vördnad för Guds bud, än för kungens favörer. ... Gud ärade Daniel, och Han kommer att ära varje ungdom, som följer den väg, som Daniel följde, för att ära Gud.