Hur sorgligt är det inte, att människor vänder sig bort från det oförgängliga arvet och lever, för att tillfredsställa sin stolthet, sin själviskhet och fåfänga, genom att lyda Satans bud! Därmed mister de den välsignelse, som de kunde ha fått både i detta och i det kommande livet. De kunde träda in i de himmelska palatsen och fritt umgås med Kristus och himmelska änglar samt med Guds furstar som deras jämlikar. Hur än otroligt det låter, vänder de sig ändå bort från Himmelens härlighet. . . .