Herren Jesus hade beskyddat Israels barn mot de giftiga ormarna i vildmarken, men denna del av sin historia kände de inte till. Änglar från Himmelen hade ledsagat dem, och i molnstoden om dagen och i eldstoden om natten hade Kristus varit deras skydd på hela deras resa. Men de blev själviska och missnöjda, och för att de inte skulle glömma Herrens stora omsorg om dem, gav Han dem en bitter läxa. Han tillät, att de blev bitna av giftormar, men i Sin stora nåd lät Han dem inte omkomma. Mose fick befallning om, att sätta kopparormen på en stång och förkunna, att var och en, som tittade på den, skulle klara livet. De blev raska och friska ögonblickligen. ... Denna bild på de ormar, som bet dem, var en märklig symbol på Kristus. Denna symbol blev satt upp på en stång, och de skulle se på bilden och bli friska. På samma sätt kom Jesus i syndigt kötts gestalt. Han kom som Den, vilken bar på synden. . . .