Då Kristus hade påtagit Sig denna förunderliga gärning för vår frälsning, beslutade Han i samråd med Sin Fader, att inte spara något, hur dyrbart det än var, och att inte hålla något tillbaka, hur stort värde det än måtte ha, som kunde rädda den stackars syndaren. Han ville ge hela Himmelen till denna frälsargärning, för att återupprätta människans andliga likhet med Gud. ... Att vara Guds barn vill säga, att vara ett med Kristus i Gud och att räcka ut sina händer i innerlig, uppoffrande kärlek, för att stärka och hjälpa de själar, som håller på att gå förlorade i sina synder.