Jag minns ett tillfälle med en fattig man, som bodde i närheten av en rik änka. . . . Hon fick sin fruktträdgård gjord i ordning, och de härigenom avskurna grenarna och kvistarna låg vid staketet. Den fattige mannen frågade henne, om hon ville visa honom den lilla vänligheten, att ge honom skräpet att elda med; men hon avslog önskan med orden: "Jag vill helst låta dem ligga, så att de kan göda marken." Jag går aldrig förbi denna kvinnas hus, utan att tänka på denna händelse. Jord, som blev gödd på den fattiges bekostnad!