Josefs orubbliga rättskaffenhet medförde förlusten av hans goda rykte och frihet. Detta är det svåraste prov, som den dygdige och gudfruktige kan utsättas för, alltså att osedligheten ser ut att segra, medan sedligheten trampas i lorten. Förförerskan levde i välmåga som ett exempel på dygdig eller oförvitlig anständighet, medan Josef, som hållit fast vid principen, stod skamligen anklagad för ett ytterst motbjudande brott. Josefs tro höll hans humör i tyglar och gjorde honom varmhjärtad och stark i sin välvilja mot andra, trots alla prövningar. Det finns de, som om de inte känner att de får komma till sin rätt, blir sura, ogina, gnälliga och oartiga till ord och sätt. De sjunker ned i modstulenhet, hatiska och med avsky mot omvärlden. Men Josef var en kristen. Så snart som han inlett fängelsevistelsen, slår skönheten hos hans kristna grundsatser ut i full blom; han gör sig själv nyttig för andra. Han lyssnar till medfångarnas bryderier. Han är gladlynt, ty han är en fin, kristen man. Genom att tillåta denna prövning, förberedde Gud honom för en tid med stort ansvar, ära och användbarhet till andras gagn; han såg välvilligt på de läxor, som Herren ville lära honom. Han lärde sig, att bära sitt ok under ungdomen. Han lärde sig, att styra över andra, genom att först lära sig, att styra över sig själv.