Tänker vi månne stiga ned från vår självrättfärdiga ståndpunkt och, som småbarn, inleda Guds gärning? Tänker vi vara villiga till, att låta oss läras och ledas av Honom? Vi har precis inlett vår vacklande gång. Med tiden kommer vi att kunna lära oss, att ta bestämdare steg, men nu snubblar och faller vi lätt varje ögonblick. Från den högste till den lägste har var och en av oss andliga svagheter och vanskligheter, som liknar hjälplösa barns svagheter och vanskligheter. Och liksom dessa oerfarna barn inte kan göra sig inbördes beroende, utan måste lita på sina föräldrar, måste vi lära oss, att inte låta våra hjälplösa själar vara beroende av någon människa, utan klänga oss fast vid Honom, som är mäktig till att frälsa. ....