Om Petrus hade vandrat ödmjukt med Gud och dolt sitt eget jag i Kristus; om han allvarligt hade sökt gudomlig hjälp; om han hade varit mindre självsäker; om han hade tagit emot Herrens undervisning och dragit nytta av den, skulle han ha vakat och bett. ... Om han nogsamt hade rannsakat sig själv, skulle Herren ha gett honom gudomlig hjälp, och Satan skulle inte ha haft något att fresta honom med. ... Det finns ingen makt i hela Satans här, som kan avväpna den själ, som i barnslig tillit förtröstar på den visdom, som kommer från Gud.