För att ära Gud och rädda Hans förtryckta folk, avstod Mose från all Egyptens ära och makt. Då först kunde Gud börja, att undervisa honom på Sitt sätt. . . . . Mose var nämligen inte förberedd för sin livsuppgift. Han behövde lära sig, att lita på Guds kraft. Han hade misstolkat Guds avsikter och hade hoppats på, att kunna befria Israel genom väpnad kamp. Med det i tankarna, riskerade han allt och förlorade. Tillintetgjord och besviken, lämnade han så sitt land som flykting. . . . . Det såg ut, som om han för alltid var avskuren från sin livsuppgift, men i själva verket fick han just den träning, som behövdes, för att han skulle kunna genomföra uppdraget. . . . . I omvårdnaden av fåren och de späda lammen fick han den erfarenhet han behövde, för att bli en trogen och tålig herde för Israel. . . . . Under sina år som fåraherde blev Mose starkt medveten om Guds personliga närvaro, en upplevelse och känsla, som sedan följde honom under hela hans arbetsamma och brydsamma liv. . . . . . Då han blev missförstådd och förtalad, då han blev anklagad och förolämpad, då han stod inför fara och död, kunde han härda ut, tack vare "att han liksom såg den Osynlige." Hebréerbrevet 11:27.