Kristi kärlek är djup och innerlig och strömmar oemotståndligt ut till alla, som villigt tar emot den. Det finns ingen själviskhet i Hans kärlek. Om denna himmelfödda kärlek förblir en grundregel i hjärtat, uttrycks den inte bara gentemot dem, som är oss kärast genom en helig släktskap, utan mot alla, som vi kommer i beröring med. Den får oss till, att visa tecken på uppmärksamhet, till att göra eftergifter, till att utföra vänliga handlingar och till, att tala kärleksfulla, sanna och uppmuntrande ord. Den får oss till, att känna deltagande med dem, vars hjärtan hungrar efter medlidande.