Han gick aldrig förbi någon människa och tänkte att hon var värdelös, utan ville erbjuda helande till alla. Oavsett i vilket sällskap han befann sig, hade han en lärdom att förmedla som passade just för den stunden och det tillfället. Varje gång han såg en människa bli försummad eller förolämpad av andra, gjorde det honom bara mer medveten om hur väl den människan behövde hans gudomliga och mänskliga sympati. Jesus försökte inspirera hopp hos de råaste och minst lovande i samhället. Han försäkrade dem att de kunde bli oklanderliga och fridsamma, och få en karaktär som visade att de var Guds barn.