Fastän han var himlens Prins valde han inte sina lärjungar bland de laglärda, de styrande, de skriftlärda eller fariséerna. Han gick förbi dem, därför att de var stolta över sin lärdom och sin ställning. De satt fast i sina traditioner och vidskepelser. Han som kunde läsa allas hjärtan valde ödmjuka fiskare som var villiga att ta emot undervisning. Han åt tillsammans med tullindrivare och syndare, och umgicks med vanligt folk, inte för att dras ner till deras låga och världsliga nivå, utan för att genom sina ord och sitt exempel visa dem rätta principer, och lyfta dem från deras världslighet och förnedring.