Bibeln fördömer ingen för att han är rik, om han har skaffat sin rikedom på ett hederligt sätt. Det är inte pengar, utan kärleken till pengar, som är roten till allt ont. Det är Gud som ger människan förmågan att skaffa rikedomar, och för den som handlar som en Guds förvaltare och använder sina tillgångar osjälviskt blir rikedomen en välsignelse, både för honom själv och för världen. Men många blir så upptagna av sitt intresse för världens skatter att de blir okänsliga för Guds krav och sina medmänniskors behov. De ser sin rikedom som ett medel att upphöja sig själva med. De lägger hus till hus, och land till land och fyller sina hem med lyx, medan människor runt omkring dem lever i misär och kriminalitet, är sjuka och döende. De som lever för att tillfredsställa sig själva på detta sätt utvecklar inte Guds egenskaper, utan den ondes.