Rikedom och världslig ära kan inte tillfredsställa själen. Det finns många bland de rika som längtar efter en gudomlig förvissning, ett andligt hopp. Många längtar efter något som kan göra slut på enformigheten i deras planlösa liv. Många människor i det offentliga livet känner ett behov av något som de inte har. Få av dem går till kyrkan, eftersom de tycker att de får ut mycket lite av det. Den undervisning de hör berör inte deras hjärtan. Borde vi inte ge dem en personlig vädjan?