"Tacka HERREN för hans nåd, för hans underbara gärningar mot människors barn, ty han stillade själens törst och mättade själens hunger med sitt goda. De satt i mörker och dödsskugga, fångna i elände och järn- bojor ... Men de ropade till HERREN i sin nöd och han frälste dem ur deras trångmål. Han förde dem ut ur mörker och dödsskugga, han slet sönder deras bojor. Må de tacka HERREN för hans nåd, för hans underba- ra gärningar mot människors barn." |