Måste detta pågå för alltid? Skall människor alltid behöva kämpa för att vinna seger samtidigt som frestelsens dörr står vidöppen framför dem? Måste onykterhetens förbannelse alltid vila som en plåga över den civiliserade världen? Måste den fortsätta att härja, år efter år, och som en förtärande eld svepa fram över tusentals lyckliga hem? När ett skepp förliser och människor ser det från stranden står de inte bara där overksamma och ser på. De sätter sina liv på spel för att försöka rädda män och kvinnor från en våt grav. Hur mycket större är då inte behovet av kraftinsatser för att rädda människor från alkoholistens öde!