Under alla dessa år i avskildhet strömmade det sympati och hjälpsamhet från hans liv. Hans osjälviskhet, hans tålamod och uthållighet, hans mod och trofasthet, hans ståndaktighet i frestelsen och hans orubbliga lugn och stillsamma, glada sinnelag var en ständig inspiration för andra. Han förde en ren och behaglig atmosfär in i hemmet, och liksom en surdeg påverkade hans liv människorna i samhället. Ingen kunde säga att han hade utfört något under, ändå gick det ut en kraft från honom till de frestade, de sjuka och de missmodiga – kärlekens helande och livgivande kraft. Från det att han var ett litet barn hjälpte han andra på ett stilla och försynt sätt, och detta gjorde att många med glädje lyssnade till honom senare då han började sin offentliga verksamhet.