Judarnas äldste hade berömt officeren inför Kristus därför att han hade gjort gott mot "vårt folk". Han är värdig, sade de, eftersom "det är han som har byggt synagogan åt oss". Men officeren sade om sig själv: "Jag är inte värdig." Ändå var han inte rädd att be Jesus om hjälp. Han förlitade sig inte på sin egen godhet utan på Frälsarens nåd. Hans enda argument var hans stora behov av hjälp.