Det gick sakta framåt, för folkskaran trängde sig på från alla sidor. Under det att Frälsaren banade sig väg genom mängden, kom han nära den plats där den sjuka kvinnan stod. Förgäves hade hon flera gånger försökt att komma nära honom. Nu hade hennes tillfälle kommit. Hon såg ingen möjlighet att få tala med honom. Eftersom det gick så sakta för honom att ta sig fram, ville hon inte hindra honom ytterligare. Men hon hade hört att man kunde bli botad bara genom att röra vid hans kläder. Rädd att gå miste om sitt enda tillfälle att bli botad, trängde hon sig fram, medan hon sade för sig själv: "Om jag bara får röra vid hans mantel blir jag frisk."