Det var mycket viktigt för Paulus att människor skulle se och förstå hur djupt Kristus ödmjukade sig. Han var övertygad om att om de kunde ledas till att begrunda det förunderliga offer som himlens majestät gjorde, skulle själviskheten fördrivas från deras hjärtan. Aposteln dröjer vid punkt efter punkt, så att vi i någon mån skall förstå hur mycket Frälsaren nedlät sig för syndares skull. Först leder han våra tankar till den ställning Kristus hade i himlen hos Fadern. Sedan visar han hur Kristus lägger sin härlighet åt sidan och frivilligt utsätter sig för människolivets förödmjukande omständigheter, hur han tar på sig uppgiften som en tjänare och blir lydig intill döden, ja, den mest förnedrande och motbjudande, den mest plågsamma – döden på ett kors. Kan vi begrunda denna underbara uppenbarelse av Guds kärlek utan att fyllas av tacksamhet och kärlek och en stark förnimmelse av det faktum att vi inte tillhör oss själva? En sådan Mästare borde vi inte tjäna motvilligt, eller med själviska motiv.