Vid vissa tider hände det att vattnet i dammen rördes upp. Man trodde allmänt att detta inträffade genom en övernaturlig kraft, och att den förste som tog sig ner i vattnet efter att det hade kommit i rörelse skulle bli botad, oavsett vilken sjukdom han hade. Hundratals lidande människor besökte platsen, men när vattnet kom i rörelse var trängseln så stor att de som rusade fram trampade ner män, kvinnor och barn som var svagare än de själva. Många kunde inte komma i närheten av dammen. Flera av dem som hade lyckats ta sig dit dog vid kanten av den. Runt omkring dammen hade man byggt små skjul, så att de sjuka kunde få skydd från hettan om dagen och kylan om natten. Det fanns några som tillbringade nätterna i pelargångarna och kröp fram till kanten av dammen dag efter dag, i ett fåfängt hopp om att få hjälp.