Hur kan en läkare stå fram i samhället som ett exempel på renhet och självbehärskning, och hur kan han vara en framgångsrik arbetare för att främja nykterheten, om han själv ger efter för en avskyvärd vana? Hur är det möjligt för honom att göra en fullgod tjänst vid den sjukes och den döendes säng, om till och med hans andedräkt är motbjudande, mättad med en lukt av alkohol eller tobak?