”Frälsarens ankomst hade förutsagts i Eden. Då Adam och Eva först hörde löftet, såg de framåt mot att det snart skulle uppfyllas. Med glädje hälsade de sin förstfödde son välkommen. De hoppades att han skulle vara Befriaren. Men löftets uppfyllelse lät vänta på sig. De som först tog emot det, dog utan att ha fått se det uppfyllas. Från Hanoks dagar upprepades löftet genom profeter och patriarker. Hoppet om hans ankomst hölls levande, men ändå kom han inte. Daniels profetior uppenbarade tiden för Hans ankomst, men inte alla tolkade budskapet på rätt sätt. Århundrade efter århundrade gick och profeternas röster tystnade. Förtryckarens hand vilade tungt över Israel. Många var färdiga att utbrista: ”Tiden går och det blir ingenting av alla profetsynerna.” – Hes. 12:22