Världen är en skådebana; dess invånare, skådespelarna, förbereder sig inför sina roller i det sista, stora dramat. Med undantag för sammanslutningar i syfte att uppnå själviska mål, är de väldiga människomassorna aldrig ense. Gud betraktar allt detta. Hans planer för Sina upproriska undersåtar kommer att förverkligas. Världen har inte överlämnats i människors händer, fastän (28) Gud låter förvirringen och kaosets element fira triumfer en viss tid. En underjordisk makt är verksam, för att åstadkomma de sista, stora scenerna i skådespelet – Satans framträdande som Kristus. Denna makt arbetar med allt slags orättfärdighet som bedrar dem som binder ihop sig i hemliga samfund. De, som ger efter för lidelsen för allianser och unioner, sätter fiendens planer i verket. Som de bäddat, kommer de också att få ligga.