Allteftersom prövningarna blir fler och svårare runt omkring oss, kommer såväl en separation som en förening att äga rum inom våra led. Somliga, som nu är beredda att gripa till vapen, kommer, när det verkligen är fara å färde, att göra det klart, att de inte har byggt på den fasta klippan. De kommer att ge efter för frestelsen. De, som har haft stort ljus och härliga privilegier, men som inte har utnyttjat det, kommer under en eller annan förevändning att lämna oss. De tog inte emot kärleken till sanningen och därför kommer de att snärjas av fiendens villfarelser. De kommer att lyssna till förförande andar och demoners lärdomar och avfalla från tron. Å andra sidan kommer de goda att få höra den gode herdens röst, när förföljelsens stormar verkligen bryter loss. Självförnekande ansträngningar kommer att göras för att frälsa de förlorade och många, som har kommit bort från fållan, kommer att vända tillbaka och följa den store herden. Guds folk kommer att sluta sig samman och visa fienden en enad front. På grund av den gemensamma faran kommer striden om upphöjelse att upphöra. Det kommer inte att bli någon diskussion om, vem som skall räknas som störst. Ingen av de sanna troende kommer att säga: ”Jag håller mig till Paulus, jag till Apollos, jag till Kefas.” Alla kommer att avlägga samma vittnesbörd: ”Jag håller mig till Kristus. Jag gläder mig i honom som min personlige Frälsare.” {vittnesbörd 6: 400. 401}