Sedan människan fallit i synd, kunde hon inte i sin egen mänskliga kraft övervinna Satan. Därför kom Kristus från de kungliga salarna i himlen för att hjälpa henne genom att förena den mänskliga styrkan med den gudomliga. Kristus visste, att Adam med sina stora privilegier i Edens lustgård kunde ha stått emot Satans frestelser och övervnnit honom. Han visste också, att det inte var möjligt för människan utanför Edens lustgård, efter fallet och skild från Guds ljus och kärlek, att stå emot Satans frestelser i egen kraft. Med avsikt att ge människan ett hopp och rädda henne från att fullständigt gå under, ödmjukade han sig och tog på sig människans fallna natur, så att han genom att förena sin gudomliga kraft med den mänskliga skulle kunna nå människan, där hon befann sig. Han tillkämpade sig därigenom kraften att till Adams fallna söner och döttrar förmedöa det som det är omöjligt för dem att själva uppnå, så att de nu i hans namn kan övervinna Satans frestelser. . . .