Adam och Eva var omgivna av synnerligen gynnsamma förhållanden i Edens lustgård. . . . . De stod inte under syndens fördömelse. ” Han, som hade gett dem denna tillvaro, var deras lärare. Men de föll för den listige fiendens makt och frestelser. I fyra tusen år har Satan motarbetat Guds regering, och han har vunnit kraft och erfarenhet genom sin beslutsamma erfarenhet. Fallna människor har inte de fördelar som Adam hade i Eden. De har varit skilda från Gud i fyra tusen år. Visdomen att känna igen och kraften att stå emot Satans frestelser har blivit allt mindre, tills Satan förefaller att härska oinskränkt på jorden. Aptit och begär, kärlek till världen och självförhävelsens och högmodets synder är de stora grenar på ondskans träd, som varje form av . . . fördärv kommer från. {1SM 279. 280}