Den gamla naturen, född av blod och genom köttets vilja, får inte ärva Guds rike. De gamla sätten, de nedärvda benägenheterna, de forna vanorna, måste ges upp; ty nåden går inte i arv. Den nya födelsen innebär att man lägger sig till med nya bevekelsegrunder, ny smak, nya fallenheter. De, som föds till nytt liv genom den Helige Ande, har blivit delaktiga av den gudomliga naturen, och genom alla sina vanor och göranden ger de prov på sitt förhållande till Kristus. När människor, som säger sig vara kristna, behåller alla sina naturliga karaktärsfel och sin bristfälliga läggning, hur skiljer sig deras personlighet från en världslig människas? De varken förstår sig på eller uppskattar sanningen som något helgande, något förfinande. De har inte pånyttfötts . . .