Vi borde ivrigt granska profetian; vi borde inte slå oss till ro, förrän vi har förstått ämnet om helgedomen, som är framställt i Daniels och Johannes' syner. Detta ämne kastar ett klart ljus över vår ställning och vårt uppdrag nu, och ger oss ett tydligt bevis på, att Gud har lett oss i vår erfarenhet i det förflutna. Det förklarar vår besvikelse år 1844 och visar, att den helgedom som skulle komma till sin rätt igen (renas), inte var jorden, som vi hade trott, utan det var Kristus, som gick in i det allra heligaste i den himmelska helgedomen och uppehåller sig där för att avsluta sin översteprästerlga tjänst som en uppfyllelse av ängelns ord till profeten Daniel. {Ev 222. 223}