Som kronan på verket i detta stora förförelsedrama kommer Satan att till sist framställa sig som Kristus. Församlingen har länge bekänt, att deras hopp skall förverkligas vid Kristi återkomst. Nu kommer den store bedragaren att visa att Kristus har kommit. På olika platser på jorden kommer han att uppträda och visa sig som ett majestätiskt väsen av bländande skönhet, liknande den beskrivning av Guds Son som Johannes ger i Upp 1:13-15. Den härlighet som omger honom övergår allt vad dödliga människor hittills har sett. Ett segerrop ljuder genom luften: ”Kristus har kommit! Kristus har kommit!” Folket kastar sig i tillbedjan ned för honom, under det att han lyfter sina händer och uttalar en välsignelse över dem, såsom Kristus välsignade sina lärjungar, då han var på jorden. Hans röst är mjuk och mild men ändå melodisk. Vänligt och sympatiskt förklarar han några av de nådefulla himmelska sanningar som Frälsaren förkunnade. Han botar också folkets sjukdomar. Och så, efter det att han föregett sig vara Kristus, påstår han att han har förändrat sabbaten till söndagen och befaller att alla skall hålla den dag helig som han har välsignat. Han förklarar att de som fortsätter att hålla den sjunde dagen helig, hånar hans namn, eftersom de vägrar att lyssna till hans änglar som han har sänt till dem med ljus och sanning. Detta är en kraftig och nästan överväldigande förförelse. Liksom folket i Samaria blev bedragna av trollkarlen Simon, kommer folkmassorna, från den störste till den minste, att ge akt på dessa trolldomskonster och säga: Han är ”Guds stora kraft”. (Apg 8:10, 1917)