Den rösten skakar himlarna och jorden. Det uppstår en jordbävning, ”en sådan som inte har förekommit så länge det funnits människor på jorden, så väldig var den.” (Vers 17, 18) Firmamentet tycks öppna sig och slutas igen. Härligheten från Guds tron tycks flamma igenom. Bergen skakar som rö för vinden. Stora stenblock kastas åt alla håll. Det hörs ett dån som av en kommande storm. Havet piskas upp i raseri. Orkanens vrål ljuder som en röst från onda andar som är ute för att ödelägga. Hela jorden häver sig. Den rullar som havets vågor. Dess yta bryts sönder. Det ser ut som om själva grundvalarna sviktar. Bergskedjor sjunker. Bebodda öar försvinner. Hamnstäder som kommit att likna Sodom i ogudaktighet, uppslukas av de upprörda vattenmassorna. Gud kommer nu ihåg det stora Babylon och ger henne ”bägaren med sin stränga vredes vin”. (Upp 16:19) Stora hagel, ”tunga som talenter” (Upp 16:21), utför sitt ödeläggande verk. Jordens stoltaste städer ödeläggs. Dyrbara palats på vilka världens stormän har slösat sina rikedomar för att förhärliga sig själva, sjunker ihop i ruiner inför deras ögon. Fängelsemurarna rämnar. Guds folk som har hållits inspärrade för sin tro, blir befriade. {DSS 449}