Änglarna kommer alla att lämna himlen, medan de väntande heliga väntar på honom och ser upp mot himmelen, såsom de galileiska männen gjorde förr, då han for upp från Oljeberget. Då skall de som är heliga, de som noga följt det ödmjuka, gudomliga föredömet, att vara de enda, som med översvallande glädje utbrister, när de ser honom: ”Se, där är vår Gud, som vi förbidade, och som skulle frälsa oss.” Och de skall förvandlas ”i ett nu, i ett ögonblick, vid den sista basunens ljud” - den basun som uppväcker de avsomnade heliga och kallar dem fram från deras viloläger i stoftet, iförda härlig odödlighet och ropande: ”Seger! Seger över döden och graven!” {Adventbudskapet 138}