Snart visade sig den stora vita skyn. Dess utseende var härligare än någonsin förr. På skyn satt Människosonen. Först kunde vi icke se Jesus på skyn, men då den kom närmare jorden, kunde vi se hans älskliga gestalt. Då denna sky först visade sig, var den Människosonens tecken i himmelen. Guds Sons röst kallade fram de heliga avsomnade, iförda odödlighet. De levande heliga förvandlades i ett ögonblick och rycktes bort tillsammans med de uppståndna i en molnvagn, vars utseende var utomordentligt härligt, då den rullade uppåt. På vagnens båda sidor voro vingar och inunder hjul, och då vagnen rullade uppåt, ropade hjulen: ”Helig!” och då vingarna rörde sig, ropade också de: ”Helig!” och den heliga änglaskaran omkring skyn ropade: ”Helig, helig, helig är Herren Gud, den allsmäktige!” och de heliga i skyn ropade: ”Ära, halleluja!” {Adventbudskapet 46}