Inne i staden fanns allt, som kunde glädja ögat. Överallt var prakt och härlighet. Jesus betraktade därpå sina återlösta heliga; deras ansikten lyste av härlighet, och i det han fäste sina kärleksfulla ögon på dem, sade han med sin fylliga, melodiska stämma: "Jag ser det, som min själ ansträngt sig för, och är nöjd. Denna fullhet av härlighet tillhör er i all evighet. Era sorger är slut. Där skall ej mer finnas död, ej heller sorg, ej heller rop, inte heller någon smärta!” . . .