”Gud har bestämt, att den, som led mest som människa, skulle vara domare över hela världen. Den, som kom från de himmelske salarna för att frälsa människan från evig död, . . . den, som ödmjukade sig till att låta sig anklagas inför en jordisk domstol och som led den skändligaste död på korset, han ensam skall förkunna domen om belöning eller straff. Han, som här överlämnade sig till lidande och förödmjukelse på korset, skall i Guds råd få full resning och bestiga tronen som de heligas kung, erkänd av hela den himmelska världen. Han hade tagit på sig att frälsa det som var förlorat, och inför de icke-fallna världarna och den himmelska familjen har han bevisat, att det som han hade påbörjat, var han också i stånd till att fullborda ... ”