Där finns papistiska präster och prelater som påstod att de var Kristi sändebud men som använde sträckbänk, fängelse och bål för att kunna härska över människors samveten. Där finns de stolta påvar, som upphöjde sig över Gud och gjorde anspråk på rätt att förändra den Högstes lagar. Dessa så kallade kyrkofäder har en räkning att göra upp med Gud som de förgäves försöker att undkomma. För sent inser de att den allvetande Guden nitälskar för sin lag och att han på intet sätt kommer att frikänna någon skyldig. De förstår nu att Kristus gör sig till ett med dem som lider. De får klart för sig den djupa betydelsen av hans egna ord: ”Det ni har gjort mot en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig.” (Matt 25:40, Reformations-Bibeln)