”Jag såg att många ännu knappast vet vad självförnekelse eller offer är, eller vad det är att lida för sanningens sak. Men ingen kommer in i himmelen som inte gjort ett offer. En självförnekelsens och offervillighetens ande måste fostras. En del har inte offrat sig själva, sina egna kroppar, på Guds altare. De frossar i ett obehärskat temperament, följer de egna böjelserna och sysslar med sina egna intressen trots Guds verks behov. De som är villiga att göra varje offer för att få del av det eviga livet, kommer att få det. Det eviga livet är värt varje offer. Det är värt att korsfästa det egna jaget och varje avgud för dettas skull. Den härlighet, ”som väger översvinnligen tungt och varar i evighet”, överskuggar allt annat och går före varje jordisk tillfredsställelse.” {Vittnesbörd 1:124-126}