Kan någon jordisk befordran tilldela större ära än den att bli Guds söner, barn till den himmelske kungen, medlemmar av kungafamiljen? . . . Jordens adliga är bara människor; de dör och blir till stoft igen, och den ära och det beröm som ges dem ger dem ingen bestående glädje. Men den ära som kommer från Gud, är evig. Att bli Guds arvingar och Kristi medarvingar är att bli berättigade till ofattbara rikedomar, skatter av ett sådant värde, att jordens guld och silver, pärlor och ädelstenar sjunker till något obetydligt i jämförelse med dem. {RH 10. juni 1884}