Edens Lustgård fanns kvar på jorden en lång tid, efter att människan blivit förvisad från dess behagliga område. De fallna människorna tilläts att beskåda oskuldens hem, men hindrades av de vaktande änglarna från att träda in där. Vid den av keruberna försvarade porten till paradiset uppenbarade sig den gudomliga härligheten. Adam och hans söner kom dit, för att be till Gud. Där förnyade de sina löften om att lyda den lag vilkens överträdelse hade förorsakat deras utvisning ur Eden. Då orättfärdighetens ström översvämmade jorden och människornas ondska blev så stor, att Gud beslöt att förgöra dem genom en vattenflod, togs Eden bort från jorden av den hand som hade planterat det. Men vid alltings slutliga återställande, då det skall bli "en ny himmel och en ny jord" (Uppenbarelseboken 21:1), skall det åter komma ned, än mera förskönat, än det var i begynnelsen.