I begynnelsen hade Fadern och Sonen vilat på sabbaten efter sitt skapelseverk. Då när ”himmelen och jorden” blivit ”fullbordade med hela sin härskara" (1 Mos. 2:1), hade Skaparen och alla de himmelska väsendena i glädje betraktat den storslagna scenen, ”medan morgonstjärnorna tillsammans jublade och alla Guds söner höjde glädjerop". (Job 38:7.) . . . Då när ”allt skall bliva upprättat igen, varom Gud har talat genom sina forntida heliga profeters mun”, kommer skapelsens vilodag, den dag då Jesus låg och vilade i Josefs grav, alltjämt att vara en dag av vila och jubel. (Apg. 3:21.) Himmel och jord skall förena sig i lovsång när de frälsta, vilodag efter vilodag, böjer sig i glädjefylld tillbedjan inför Gud och Lammet. (Hes. 66:23.) {VP 772}