Vi lever i en ond tid. . . . .. Eftersom laglösheten tar överhand, kallnar kärleken hos de flesta. Hanok vandrade med Gud i tre hundra år. Nu verkar tidens korthet att framhållas som en orsak till att söka rättfärdighet. Skulle det vara nödvändigt att framhålla fasorna på Herrens dag för att tvinga oss till att handla rätt? Vi har Hanok som föredöme. Han vandrade med Gud i tre hundra år. Han levde i en fördärvad tid, då omoral florerade överallt. Trots detta övade han sig i gudsfruktan och i att älska renhet. Hans samtal rörde sig om himmelska ting. Han övade sig i att tänka i dessa banor och han bar prägel av det gudomliga. . . .