”Vi kanske smickrar oss själva med att vi, . . . . har haft en god moralisk karaktär och inte behöver ödmjuka oss för Gud som den vanlige syndaren. Vi måste emellertid finna oss i att gå in till livet på samma sätt som den störste syndaren. Vi måste göra avkall på vår egen rättfärdighet och be om, att Kristi rättfärdighet måtte tillräknas oss. Vi måste förlita oss helt på Kristus som vår styrka. Vårt jag måste dö. Vi måste erkänna, att allt som vi har, kommer från Guds nåds överflödande rikedomar. Låt oss av hela vårt hjärta säga: ”Inte åt oss, HERRE, inte åt oss utan åt ditt namn ge äran, för din nåds och din sannings skull.”