Vi lever nu på den stora försoningsdagen. Då översteprästen i den avbildande offertjänsten gjorde försoning för Israel, väntade man att alla skulle ödmjuka sig genom att omvända sig ifrån sina synder, för att de inte skulle utrotas ur folket. På liknande sätt bör alla som vill att deras namn skall stå kvar i Livets bok nu, under de dagar som återstår av deras prövningstid, ödmjuka sig inför Gud genom ånger och sann omvändelse från synd. En djup, samvetsgrann självrannsakan är nödvändig. . . . Alla som vill underkuva de onda tendenser som försöker ta överhanden, måste kämpa allvarligt. Förberedelsen är den enskildes angelägenhet. Vi blir inte frälsta i grupp. Renhet och hängivenhet för Gud hos en kan inte uppväga bristen hos någon annan. . . . Var och en måste undersökas och visa sig vara utan brist. DSS 349