Sådana personer är oaktsamma, likgiltiga, förmätna och förstör sig själva. Kunskapen strös längs deras vandrings väg, men de vägrar, att samla ljusstrålarna. I stället säger de, att de litar på Gud. Men tänker Gud göra det, som Han har överlåtit åt dem att göra? Ämnar Han avhjälpa deras försumlighet? Kommer Han att överse deras självvalda ovetande, och uträtta storverk för dem, genom att återställa själ, kropp och ande, samtidigt som de struntar i de enklaste verktyg, vars användning skulle göra dem friska? Kan de vänta sig ett Herrens återställande under, när de dag för dag ge efter för aptiten? Så här verkar inte Herren. Med sitt handlande gör de Herren till sin avbild. Tro och gärningar följs åt....